Nuvarande bandmedlemmar

Lasse Folkerman trumpet, medlem sedan 2012. Driver arkitektkontor.

Kommer ursprungligen från Örebro.

  Peter Hallgren altsax klarinett, medlem sedan 2000.

  Högstadielärare i engelska och svenska. Kommer ursprungligen från Boxholm (Östergötland).

  Lars Elf tenorsax klarinett, medlem sedan 1969.

  F d socialbyråtjänsteman. Kommer ursprungligen från Linköping (Östergötland).

  Bert Slättung barytonsax bassax klarinett basklarinett sång,

  medlem 1963-67, 1968-71, 1978-. F d bibliotekarie. Kommer ursprungligen från Essunga (Västergötland)

 Roger Malmstedt banjo, medlem sedan 1963.

  F d  delgivningsman vid polisen. Urgöteborgare.

 

 Magne Johnsen gitarr, medlem sedan 1975.

  F d säljare vid Triolab som sysslar med laboratorieutrustning. Kommer ursprungligen från Sørarnøy (Nordnorge).

 

Per Ekander piano, medlem sedan 2012. Har ägnat sig åt att sälja papper.

Kommer från Stockholm.

  Peter Svedholm sousafon strängbas, medlem sedan 1963.

  F d tjänsteman vid Statens institut för handikappfrågor. Urgöteborgare.

 

 Anders Winald trummor, medlem sedan 1968.

  F d vuxengymnasielärare i psykologi mm. Kommer ursprungligen från Taberg (Småland)

 

   

************************************************************************

Tidigare bandmedlemmar

 

Lasse Skoog, 1938-79, orkesterns upphovsman, jurist. Spelade på 1950-talet ursprungligen klarinett i göteborgska skolband (bl a Wild Cats tillsammans med bl a Per Ivan Persson och Anders Folkesson) men bytte till kornett. Lämnade Göteborg några år i början av 1960-talet för att läsa juridik i Stockholm. När han kom tillbaka för s k tingsmeritering, gick han 1962 med i den då nystartade studentorkestern Tongångarna. Ett år senare startade han Hornbockarne (senare kallat Tant Bertas Jasskapell).

Lasse var bandets ledare från starten 1963 till sin förtidiga död i cancer 1979.

Bertil Bergholtz, klarinett, sopransax, medlem 1965 - ca 2000, vuxengymnasielärare i engelska och franska.
Lasse Löfstedt, trumpet, medlem ca 1980-83?, reklamtecknare.
Sture Westlund, trombon, sång, medlem 1968-73?, arbetade på annonsbyrå
   
Ralph Henrikson, trumpet, flygelhorn, sång, medlem 1983-2004, gymnasielärare i naturvetenskapliga ämnen.
 Rickard Podgorski, trumpet, flygelhorn, medlem 2004-2009.   Instrumentreparatör och försäljare på Yamaha Sweden.

 

BO LÖFGREN 1936 - 2012

 

 
Bo Löfgren, pianist i Tant Bertas Jasskapell och Vintage Jazz Big Band, tidigare också i bl a Riverside Jazzband, husbandet på Gillestugan, En trea/fyra jazz och Smokingkvartetten, avled den 27 oktober efter lång tids sjukdom, 76 år gammal.
 
Att Bo på ett eller annat sätt skulle hamna inom show business var ganska troligt med tanke på de talanger som fanns i hans släkt: hans farmorsfar hette Frans Hodell, ledde Södra Teatern i Stockholm, skrev lustspel och startade tidningen Söndags-Nisse, Bos faster Inga Hodell startade Casino-teatern (det var därför Bo hade Kai Gullmars piano på landet), hans farmor var kyrkosångerska, hans morfar Bellmanssångare och hans far visserligen militär till yrket men flitig festpianist.
 
Bo växte upp i Stockholm och började spela piano i 14-årsåldern men övergick till kontrabas och spelade då mest Goodman-jazz. Han var med och vann AT- (Afton-Tidningen) jazzen några gånger, turnerade i folkparkerna med bl a Olle Johnny (dragspelaren) och Olle Bergman ("Se nu tittar lilla solen in igen") och tjänade på så sätt ihop till sina läkarstudier. I göteborgska Jazzbladet har han skrivit flera mycket underhållande berättelser om sina osannolika upplevelser som turnerande musiker.
 
Först i början av 70-talet återvände han till pianot. Bo (som i Stockholm allmänt gick under namnet "Bottie") spelade då bl a i Kårsdragets Dixie- resp Swinggrupp och Torgny's Hot Jazz och var tillsammans med nämnde Torgny (Molander) huskomp för Gamlingens tradjazzjam i minst fem år.
 
Bo specialiserade sig som läkare på psykoterapeutisk behandling av alkoholmissbruk och blev med sin böcker "Alkoholismen, människan och samhället” och ”Alkohol, rus, missbruk, behandling" en erkänd auktoritet inom området. Han var verksam vid vårdkliniker, hade egen praktik, föreläste, ledde kurser och hade i många år frågespalter om alkoholproblem i Aftonbladet och Göteborgs-Posten..

Till Göteborg flyttade Bo i början av 1984 och drog redan samma vår igång den uppskattade torsdagsjazzen på Gillestugan vid Järntorget, dit ett stort antal av Göteborgsjazzens personligheter inbjöds som gästsolister till husbandet. Genom sitt sin verksamhet inom alkoholvården lärde Bo tidigt känna socialvårdsarbetaren och saxofonisten Lasse Elf, som 1985 introducerade honom i Tant Bertas Jasskapell. Bo var förtjust i latinamerikanska rytmer, vilket ledde till att Tant Bertas vid sidan av tradjazzen tog upp ett antal ”karibiska” låtar på repertoaren (t ex ”Jambalaya”, ”Isle of Capri”, ”Oxdragarsång”) och hans färdigheter på dragspel gjorde att bandet kunde återknyta till sina gamla traditioner med dansmusik av andra slag än foxtrot (t ex vals och tango).
 
När Rolf Sundby och undertecknad något år senare (1986) startade Vintage Jazz Big Band, valdes Bo till pianist, och med sin stilkänsla och förtrogenhet med 20- och 30-talens storbandsmusik bidrog han effektivt till bandets sound och repertoar. Han var dessutom mycket mån om att vi skulle uppträda elegant och stilfullt, och det var han som försåg bandet med de vackert vinröda smokingflugorna och - inte minst - "förhudarna" i samma färg, notställsförhängena med bandets namn.
 
Under alla år, både i Stockholm och Göteborg, spelade Bo med mindre, ibland tillfälligt sammansatta, grupper på ett oändligt antal fester, och han ansåg själv att det egentligen var festvåningsjobben som var hans starka sida, förmågan att i skiftande miljöer och tillsammans med skiftande musiker underhålla krävande gäster med foxtrot likaväl som vals, tango, samba och gamla melodiösa slagdängor. Hans repertoarkunskap var enorm och hans förmåga att anpassa sig till sina medmusiker imponerande.
 
Vi minns med glädje en stor musikant och god kompis och vi tänker med varm medkänsla på hans familj, Ingela, Ida, John, Franciska och lille Melker.
 
/ Bert Slättung

 

 

 

 

 

Till startsidan